Namnlängden i det svenska riket

I Sverige hissas flaggan inte bara på kungens, drottningens och kronprinsessans födelsedagar, utan också deras tilltalsnamns namnsdagar är allmänna flaggdagar. Kung Carl XVI Gustaf hedras den 28 januari på Karl och Karlas namnsdag (Gustavdagen den 6 juni är också flaggdag; då firas Sveriges nationaldag), kronprinsessan Victoria hyllas på Viktorias och Reginas dag den 12 mars och drottning Silvia hedras den 8 augusti när Silvia och Sylvia har namnsdag. De här namnsdagarna är goda exempel på olika lager av namnsdagar som finns i den svenska namnlängden i dag.

Karldagen minner oss om Karl den stores dödsdag år 814 och härstammar från den tyska helgonkalendern, medan Viktoria kom in i kalendern 1882 för att hedra Sveriges då blivande drottning Victoria, som var förlovad med kronprins Gustaf. Han blev senare kung med namnet Gustaf V.

Sylvia ersatte helgonnamnet Cyriakus i revideringen av namnlängden 1901 för att namnen lät rätt lika, och Silvia kom in genom den s.k. trenamnslängden 1986. Sylviadagen hade dock blivit flaggdag redan när Silvia blev drottning 1976. Mer om de olika lagren av namnsdagar presenteras nedan.

Den svenska kungafamiljen på Sveriges nationaldag den 6 juni 2025. Kungens, drottningens och kronprinsessans namnsdagar är också flaggdagar. Photo: Sara Friberg / Kungl. Hovstaterna

Tyska helgonkalendrar ligger till grund för dagens namnsdagsfirande

De äldsta namnlängderna i det svenska riket tog sin utgångspunkt i tyska helgonkalendrar. Spår av detta finns fortfarande kvar i dagens almanackor, förutom den ovan nämnda Karldagen även till exempel att Lucia har namnsdag den 13 december och Valborg den 1 maj. Ursprungligen användes kalendrarna för att uppmärksamma helgonens minnesdagar, och då var det ofta deras dödsdagar som fanns inskrivna i kalendrarna.

Under 1600-talet började namnlängderna förändras så att även andra namn började firas. Bibliska namn som Joakim och Ester fördes in, och efter hand ersattes en del av de traditionella helgonnamnen av mer vanliga svenska namn. Namnlängden blev därmed gradvis mindre kyrklig och mer anpassad till samtida bruk.

År 1747 fick Kungliga Vetenskapsakademien ensamrätt att ge ut almanackor i det svenska riket. Under de följande seklen utvecklades namnlängden stegvis. Fler bibliska namn, såsom Rebecka och Johanna, tillkom, liksom namn med anknytning till kungafamiljen, exempelvis Gustav och Lovisa. Även vissa modenamn fick plats, men förändringarna var länge relativt begränsade.

Lucian Karin Olsdotter på Skansen 1896. Photo: Frans G Klemming / Nordiska museet

Den svenska namnlängden moderniseras 1901 – ut med helgonnamn, in med samtida namn

Den stora moderniseringen av den sverigesvenska namnlängden skedde år 1901, efter initiativ från Sveriges riksdag. Då genomfördes en omfattande reform där många helgonnamn och kyrkliga märkesdagar togs bort. I deras ställe infördes omkring 170 namn som var i bruk vid tiden, framför allt mansnamn. Reformen innebar ett tydligt steg mot en mer sekulär och samtidsanpassad namnlängd.

1901 års namnlängd kom att dominera under större delen av 1900-talet. Först 1972 förändrades situationen på nytt, när Vetenskapsakademien förlorade sitt privilegium att ge ut almanackor. Därefter blev det möjligt för andra aktörer att publicera egna kalendrar.

Esselte Almanacksförlag lät ta fram en ny namnlängd som publicerades 1986 och som hade tre namn per dag. År 1993 kom en annan version med två namn per dag. Denna utgick i högre grad från hur vanliga namnen var, och de ihopparade namnen hörde inte nödvändigtvis ihop på något sätt. År 1994 började Svenska Akademien ge ut sin Akademialmanacka, där man behöll den äldre principen från 1901, där varje dag endast hade ett namn.

Namnlängdskommitté tillsätts 2001 för att skapa reda bland namnsdagarna

Förekomsten av flera parallella namnlängder gjorde att namnsdagsfirandet i Sverige blev brokigt. För att skapa större tydlighet tillsattes därför en arbetsgrupp med representanter från olika håll. Resultatet blev en namnlängd där vissa dagar hade ett namn och andra två, och där namn som delar dag hade någon form av koppling till varandra. En del folkliga märkesdagar som i namnlängden 1901 var knutna till vissa namn förblev ennamnsdagar, exempelvis Tjugondag Knut den 13 januari och Eriksdagen den 18 maj, när endast Knut respektive Erik har namnsdag.

Denna nya namnlängd började användas år 2001. Den bygger delvis på 1901 års tradition, men innehåller också många namn från 1993 års lista. Jämfört med namnlängden från 1901 hade över 200 nya namn tillkommit, och balansen mellan mans- och kvinnonamn var jämnare. Avsikten var att skapa en stabil och långsiktig namnlängd, och sedan 2001 har förändringarna varit relativt små.

En del justeringar har ändå gjorts. År 2011 infördes Fatima, Kevin, Sam och William, samtidigt som Gurli, Helmi och Regina utmönstrades. Senare har namnen Emmy och Jasmine (2015), Ronja och Saga (2018) samt Cornelia, Henry, Maja, Noa, Olle och Tim (2022) lagts till. År 2022 återinfördes också Regina efter bara elva års frånvaro, då på samma dag som Viktoria – kopplingen till drottning var det som förenande namnen. År 2027 utökas namnlängden med Cassandra, Eira, Flora, Mio, Vilgot och Zackarias.

I dag är grundprincipen att nya namn ska vara i bruk i den nutida namngivningen och ha en språklig eller kulturell koppling till det namn de delar dag med. I namnlängden ingår fortfarande högst två namn per dag. Ett undantag är den 6 januari, då Kasper, Melker och Baltsar delar dag. En dag saknar namn, nämligen den 1 januari; det är gemensam namnsdag för alla dem som saknar namnsdag i namnlängden.

Förvaltningen av namnlängden sköts av en särskild namnlängdskommitté med representanter från Institutet för språk och folkminnen, Svenska Akademien, Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Vitterhetsakademien.

De vise männen från Österlandet – Kasper, Melker och Baltsar – har kommit för att hylla Jesusbarnet. Denna händelse i Bibeln firas på trettondagen. Tavla: Konungarnas tillbedjan (The Adoration of the Magi). Kopia efter Hugo van der Goes / The Metropolitan Museum of Art

Utökad namnlista ger fler personer möjlighet att fira namnsdag

Utöver denna namnlängd finns även en utökad namnlista som också förvaltas av kommittén. Den omfattar en hel del namn som inte har en egen dag men som är språkligt besläktade med befintliga namn i namnlängden. På annandag jul firar till exempel Staffan och Stefan namnsdag, men enligt den utökade listan även Esteban, Istvan, Stefania, Stefano, Stefanus, Steffen, Stephanie, Stephen, Steve och Tapani. På så sätt kan fler namn kopplas till namnsdagstraditionen, även om de inte ingår i själva namnlängden.

Den utökade namnlistan finns tillgänglig via Svenska Akademien och Institutet för språk och folkminnen.

Populära namn i Sverige i dag

I revisionerna av den finlandssvenska och den finska namnlängden bygger nya namn i namnlängden på statistik. Samma princip följs alltså inte i Sverige. Namnstatistik tas likväl fram även i Sverige, baserat på de uppgifter som Skatteverket offentliggör i januari varje år. Denna statistik innehåller namn som är givna till barn året innan, alltså inte namn på alla de barn som är födda under året.

År 2025 var det Vera och Noah som var de mest populära babynamnen i Sverige, följda av Freja, Lilly, Astrid och Olivia respektive Valter, Hugo, Liam och Oliver. Här ska tilläggas att statistiken är beräknad på s.k. sammanslagna namnformer, till exempel räknas de som fått namnet Noa samman med dem som stavar namnet Noah.

På bilden visas några av de mest populära babynamnen i Sverige år 2025. Bild: Universitetets almanacksbyrå

Ser vi tillbaka på hela 2000-talet kan vi notera att en av de största trenderna bland nyblivna föräldrar i Sverige liksom i Finland är att skapa individuella namn, med ett namn eller en stavning som namnbäraren är ensam om. Ser vi däremot på de mest frekventa namnen är Alice, Wilma och Maja de vanligaste flicknamnen hittills under 2000-talet i Sverige, medan William, Oscar och Lucas är de vanligaste pojknamnen.

Vi kan notera att många namn är tvåstaviga, särskilt vad uttalet beträffar. Flicknamnen slutar ofta på -a, och E- är en populär begynnelsebokstav (Emma, Ebba, Ella och Elsa hör alla till topp-tio-listan). Ett frekvent bokstav i pojknamnen är l, som i t.ex. Lukas. Andra namn på topplistan som innehåller l är William, Elias, Alexander, Emil, Liam och Oliver. Flera av de ovannämnda namnen är exempel på den s.k. tregenerationersregeln, dvs. när föräldrarna ger sina barn samma namn som var populära i deras far- och morföräldrars generation.

Namnstatistik för Sverige finns tillgänglig på Institutet för språk och folkminnens webbplats. Där finns också information om de sverigesvenska namnsdagarna och tips om flera blogginlägg som behandlar almanackans utveckling. Skillnaderna mellan de sverigesvenska och finlandssvenska namnlängderna kan man läsa mer om i tidskrifterna Språkbruk Våra namn – från helgon och tsarer till smekformer och kändisar och Kielikello Nimipäivät ja nimitrendit Suomessa ja Ruotsissa.

Text: Leila Mattfolk
Namnsdagsspecialist vid Helsingfors universitet
Namnvårdskonsulent vid Institutet för språk och folkminnen, Uppsala

Sidans huvudbild: Namnsdag på härbret. Ur Ett hem (26 akvareller). Carl Larsson ca 1895 / Nationalmuseum

Övriga källor:

Brylla, Eva (red.) (2000): Namnlängdsboken, Historien bakom namnen i almanackan.

Brylla, Eva och Katharina Leibring (2026): Förnamn i Sverige – kortfattat namnlexikon. Tillgängligt här.

af Klintberg, Bengt (2001): Namnen i almanackan.

Oja, Heikki (2023): Helgonnamn i almanackan.