logo sv

Blogi

Svenska dagen förr och nu - Gustav Adolf gör plats för Svea

Svenska dagen har i Finland firats officiellt sedan år 1908. Initiativet togs av Svenska folkpartiets centralstyrelse, som med den ville öka känslan av samhörighet bland landets alla svenskspråkiga och samtidigt påminna om banden till Sverige. Ett antal dagar var på förslag som "svensk dag". Man stannade för den 6 november, Gustav II Adolfs dödsdag, som i Sverige redan en längre tid hade varit något av en svensk nationaldag. Med det valet ville man i Finland som protest mot det ryska förtrycket hylla den fasta svenska samhällsordningen, rättssystemet samt tanke- och religionsfriheten.

Som "nationalsång" valdes Modersmålets sång med ord och musik av Johan Fridolf Hagfors. Den framfördes första gången redan år 1898. Det kan nämnas att också estlandssvenskarna sjunger Modersmålets sång som avslutning på sina hembygdsfester. Men den sista naturbeskrivningen i Hagfors original

ljud högt, ljud fritt från strand till strand
i tusen sjöars land

har estlandssvenskarna bytt ut mot i våra fäders land  ̶  helt enkelt för att deras hembygd saknar sjöar.
    
Ungefär samtidigt som ledande svenskspråkiga i vårt samhälle hoppades kunna knyta närmare band mellan landets alla svenskspråkiga och med svenskarna i Sverige, bildades på finskt håll år 1906 Suomalaisuuden liitto 'finskhetsförbundet'. Dessutom polariserades samhället i en borgerlighet och en arbetarklass. Den allsvenska högtidsdagen den 6 november kom därför snarast att bli en allmän borgerlig samlingsdag. För att mildra motsatsförhållandet överlät Svenska folkpartiet år 1943 ordnandet av Svenska dagens huvudfest på Svenska Finlands folkting. År 1979 blev Svenska dagen allmän flaggdag i Finland.        
    
Efter andra världskriget tonade man också i Sverige ner Lützens segertema. Men bl.a. i staden Göteborg, som hjältekungen grundat, firas alltjämt dagen  ̶  men på folkligt vis: man inmundigar bl.a. en s.k. Gustav Adolfsbakelse, som är prydd med en kunglig siluett i vit marsipan eller mörk choklad!

Hur har hjältekungen noterats i svenska almanackor genom tiderna?

Namnen i våra almanackor går som känt tillbaka på den katolska kyrkans helgonkalender. Större revideringar av den genomfördes inte så länge Finland var en del av Sverige, dvs. fram till 1809. Men några ändringar med anknytning bl.a. till det svenska kungahuset skedde likväl. Så togs Gustaf Adolf  år 1727 in på den 6 november till minne av Gustaf II Adolfs död vid Lützen. Vidare bereddes det enkla Adolf  år 1750 plats på den 23 juni, den dag då hertig Fredrik Adolf, yngsta bror till den blivande kung Gustaf III föddes. Det enkla Gustaf  placerades i sin tur först år 1774 på den 6 juni, den dag år 1523 då Gustaf Vasa valdes till konung av ständerna i Strängnäs. Reviderare var den gången Gustaf III som, noterar man, samtidigt fick sin namnsdag i almanackan! Sedan 1916 har svenskarna firat den 6.6 som Svenska flaggans dag.
    
Under 1900- och 2000-talet har vi i Finland oftare än i Sverige reviderat almanackans namnlängd. Den omarbetning som träder i kraft år 2015 är hos oss den elfte i ordningen och med den ingår i den finlandssvenska utgåvan 716 olika förnamn, varav 375 kvinnonamn och 341 mansnamn. Det är en ökning med 56 namn sedan revideringen år 2010.
    
Det händer också att förnamn stryks, särskilt urmodiga sådana, för att ge plats åt nya namn. En speciell omställning skedde vid revideringen 2010. Då fick det kungliga dubbelnamnet Gustav Adolf efter hela 283 år som förnamn stryka på foten efter att ha fallit ur bruk. Men kunganamnet lever kvar. Genom att sammanföra Svenska dagen och Gustav Adolfsdagen kom kunganamnets innebörd rentav att förtydligas. En finsk motsvarighet har vi den 12.5 i Snellmansdagen, finskhetens dag.

Om det svenska kvinnonamnet Svea

Fr.o.m. 2015 får den 6.11 ett nytt namnsdagsnamn, ett mycket symboliskt sådant, nämligen Svea. Nytt i vår almanacka är det ju inte. Det togs in redan vid den första omfattande moderniseringen 1908, dvs. under förtrycksåren, och placerades då på den 14 augusti.
    
Hur har namnet Svea kommit till? Det har givetvis samband med ortnamnet Svea rike 'svearnas rike' > Sverige och är känt som en kvinnlig personifikation för riket alltsedan 1600-talet. Men det var först med skalden Esaias Tegnérs dikt Svea, som trycktes år 1817, som det blev mera känt och småningom togs i bruk som förnamn. Det äldsta rikssvenska belägget är från 1818. I den rikssvenska almanackan togs det in år 1901 i samband med landets första stora revidering och sekularisering av namnlängden. Det placerades på den 2 januari och inleder därmed det nya namnsdagsåret. Nyårsdagen är liksom hos oss tillägnad Kristus.
    
Efter att ha funnits länge i den finlandssvenska almanackan flyttar Svea nu till den 6.11 och fyller därmed det femåriga tomrum som råder sedan 2010. När döptes då den första flickan till Svea hos oss? Efter ett visst letande i Genealogiska samfundets digitaliserade material över barn födda i Finland, upptäckte jag en Svea med födelsedatumet 10.2.1712.  Hon föddes således under Stora nordiska kriget och på en herrgård i Valkeala i Östra Finland. Barnets far var gårdsfogden Elias Frimodig, sannolikt en f.d. rotesoldat i Karl XII:s armé. Tre år tidigare hade hans son fått namnet Sven. Fosterländska dopnamn med andra ord, givna av en f.d. krigare i Svea rike.

Skribenten är namnforskare och professor emerita i nordiska språk som hade ansvar för den finlandssvenska namnlängden från 1980-talet till 2015.

Login Form