logo sv

Nimipäivät | Namsdagar | Name days

Namnsdagsfirandet

Varför firar vi namnsdagar i Finland?

Av de europeiska länderna är Finland och Sverige de länder som har en stark namnsdagstradition. Traditionen bygger på den katolska kyrkans helgonkalender, som under århundradena har formats till de moderna nationella namnsdagskalendrar vi har i dag.

Från helgondyrkan till firande av betydelsefulla personer

Under medeltiden spelade helgonen en viktig roll i de katolska kulturerna, och deras minnesdagar firades stort på olika håll i Europa. På den tiden firade man själva helgonet, dvs. inte en person som hade fått sitt namn efter helgonet. En mer världslig namnsdagstradition uppstod i de tyska städerna på 1500-talet när man på helgonens minnesdagar började fira viktiga personer i städerna som bar dessa helgonnamn. På så sätt blev det så småningom i första hand en person som firades och inte helgonet vars dag det var. Denna namnsdagstradition spred sig sedan snabbt också till andra samhällsklasser i Tyskland.

Efter reformationen firade både katoliker och protestanter namnsdag i Tyskland. Detta ändrades emellertid efter den tridentiska reformationen eller motreformationen i mitten av 1500-talet, när den katolska kyrkan började tala för bruket av helgonnamnen som dopnamn och också började befrämja firandet av namnsdagar. Protestanterna, som vände katolska kyrkans "helgondyrkan" ryggen, började i stället fira födelsedagar. På detta sätt delades centrala Europa i en katolsk namnsdagstradition och en protestantisk födelsedagstradition.

Namnsdagstraditionen sprids till Finland

Namnsdagstraditionen hade redan under reformationen hunnit spridas från de tyska protestanterna till Danmark, och från Danmark spreds den norrut. I högreståndskretsar och i städerna i det lutherska Sverige bredde namnsdagsfirandet ut sig på 1600- och 1700-talen. Till Finland kom namnsdagstraditionen från Sverige på 1700-talet. Den bredde först ut sig bland högreståndspersoner och på landsbygden i sydvästra Finland. På 1800-talet började man fira namnsdagar också på andra håll i landet. Namnsdagstraditionen fick stöd av den finlandssvenska och den finska namnsdagskalendern. På 1800-talet började de namn som fanns i dem motsvara den verkliga namngivningen i landet. Den finländska namnsdagstraditionen var som starkast i början av 1900-talet.

I katolska och ortodoxa kulturer följer man fortfarande den kyrkliga traditionen i namnsdagsfirandet. Mest aktivt firas namnsdagar i det katolska Polen och i det ortodoxa Grekland. Förutom i Finland och Sverige firas namnsdagar som icke-kyrkliga fester bl.a. i Lettland och i Tjeckien.

Namnsdagstraditioner förr och nu

I det finländska namnsdagsfirandet ingick på 1800-talet och i början av 1900-talet många traditioner som senare har försvunnit. På många håll väcktes namnsdagsbarnet tidigt på morgonen med sång – eller t.o.m. med trumpetfanfar eller skottlossning. Gratulanterna var ofta utklädda så att de inte skulle bli igenkända. Namnsdagsbarnet hissades och hurrades för. Ogifta kvinnor och män kunde få en "maka" gjord av halm och gamla käder. Denna namnsdagsdocka var lika stor som en vuxen människa och lades i namnsdagsbarnets säng medan denna sov.

Namnsdagsbjudningar

För det mesta samlades man på namnsdagsbjudning hemma hos namnsdagsbarnet. På bjudningen bjöds man på öl eller kaffe och bakverk, vanligen en vetekringla med småbröd i mitten. Om namnsdagsbarnet vägrade bjuda på något kunde det bli instängd på utedasset som straff. Ungdomen ordnade gärna olika lekar och danser namnsdagsbarnet till ära och fanns det en spelman kunde dansen hålla på till nästa morgon.

Namnsdagsbarnet kunde få ett litet, dekorerat namnsdagsträd eller en namnsdagsstång prydd med girlander, kransar och gåvor. Gåvorna kunde man också lägga under det lilla namnsdagsträdet på festbordet. Namnsdagskransar gjordes vintertid av tall- eller grankvistar och sommartid av blommor. Det förekom också vackert dekorerade namnsdagskronor av trä eller metalltråd. 

Namnsdagsgåvor

Namnsdagsgåvorna bestod ofta av gratulationskort eller skickligt sydda namnsdagstavlor med gratulationsdikter. Andra typiska gåvor var smycken, flätade band, sjalar, skedar, pennor och andra småsaker. Att skicka namnsdagskort per post blev vanligt i början av 1900-talet.

I dag är namnsdagsfirandet inte längre lika vanligt. Radion, dagstidningar och vissa webbplatser meddelar varje dag vilket namn som firas den dagen, men ofta firar man namnsdagarna bara inom familjen, om ens det. I vissa kretsar ges dock små presenter och namnsdagsbarnet kan bjuda på namnsdagskaffe. Vissa namnsdagsbarn får också lyssna till gratulationssånger. Den som har namnsdag blir ofta firad på dagis eller i skolan och också arbetskamrater kan komma ihåg att gratulera. Man sänder fortfarande också gratulationskort per post, men oftare gratuleras namnsdagsbarnet med ett telefonsamtal, ett sms, ett mejl eller på Facebook.

Källa:

Minna Saarelma, Nimipäiväjuhlat. Kirjapaja 2006.
Marianne Blomqvist, Personnamnsboken. 1993.

 

Login Form